Emma - it's in the ABC of growing up

Mitt humör är som våren; ena dagen skiner solen och det är 25 grader ute, andra dagen är det spöregn och 4 grader ute. Har ingen koll på någonting just nu. Allt är bara ett enda stort töcken, som om han där uppe vill jävlas med mig och få mig att göra och tänka saker jag egentligen inte vill. Så mycket ilska har byggts upp inom mig de senaste månaderna, ilska som gör mig spydig och otrevlig mot andra och som får mitt humör att sjunka som en hård kall sten i magen. Jag hoppas att folk omkring mig förstår varför jag beteer mig som jag gör, och jag förstår om ni blir arga på mig.
Att en person kan få en att hata sig själv så mycket, att en person kan få ett hjärta att bli svart och att en person kan vända hela ens liv uppochner bara genom att titta på en med tomma mörka ögon och ett illvilligt flin på sina läppar. Hur kan en person få människor, som förr tyckt bra om varandra, att helt plöstligt hysa agg? Jag trodde aldrig att jag skulle hata så som jag gör idag. Att jag knappt kan tänka eller säga alla de saker jag vill om personen bara för att dens namn ger mig gallasmak i munnen.

Hata är ett stark ord, ett ord jag försöker att undvika. Men för mig så är du djävulen personifierad och jag kan helt ärligt säga att jag hatar dig.